28/8

Hur skall man veta vad som är rätt och fel. Vad man vill och inte. Vad som är bra eller dåligt, när allt är så suddigt.
I drömmen är ju himlen blå, blå med lätta moln. Men i själva verket är den grå.

Ännu en dag igen. Jag vaknar upp med tystnaden, står där lika vilsen som ett barn och som en våg kommer saknaden och den sköljer över mig. I samma stund ser jag sanningen. Den jobbiga men sanna sanningen.
 
Varje saga har ett slut. Så finner alltid den som söker vägen ut. Men det är inte alltid så lätt, att finna alla de sätt och alla vägar som kan leda rätt.

Skratt genom tårar och sol genom regn, som ett hopp som växer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0